Att få ha Camilla här, krypandes i buskar och mellan odlingslådorna, var precis så roligt som jag förutspådde.
Det tyckte Leon också, som kilade runt och undrade vad Camilla riktigt tittade på. “Bann” sa han, som betyder “vann” (var).
Med Camilla kom också Ingela. En duo som jag gärna skulle chilla mer med, typ på någon terrass i kvällssolen. Ingela och jag fick prata trädgård medan kameran gick varm och Leon sprang ivägen mer eller mindre hela tiden. Tiden rann iväg, solen försvann ner bakom grannhuset, och vi gick inomhus för att äta en bit mat innan avskedet.
Mest dramatiskt på hela dagen var det när katten Nelson plötsligt fick för sig att busa med hönsen. Ingen av våra två katter brukar ens titta åt hönsen, så det blev väldigt livligt i hönshagen. Indiantrion, appenzellerna, var mest lättskrämd så de flög alla möjliga vägar. En nöjde sig att hoppa över staketet, en flaxade upp på hönshustaket medan den tredje prövade vingarna och flög ända upp på uthustaket. Därav är min man på taket. Som tur är har de vant sig att bo här, så de var ganska lätta att fånga in.
Det var otroligt roligt att ha er här, Camilla och Ingela!! Hoppas vi ses igen någon gång snart!
Tack att vi fick komma! Härlig kväll blev det och nu ska jag tömma minneskorten som är fullspäckade med bilder. Underbar trädgård, urmysigt hem och helt härlig familj har du!
Ja, det var riktigt roligt! Både att se er fina trädgård igen och att umgås med er alla! Och inte minst med allt trädgårdssnack!
..och jag tänker på boken om Pettsson, “kackel i grönsakslandet” 😀
Pingback: Kackel i grönsakslandet |
Men oj va kul! Alltså fotografering och trädgårdssnacket! 😀
/Kitty