Tuppar

-kuckelikuu!

Så lät det från hönsgården idag, och jag visste precis att det var Herman (som tidigare har gått under namnet Kerstin) som äntligen fått lite manligare ljud.

Jag trodde länge att han var en höna, men så började sadelhänget växa ut, och det kändes kört. Dagens fanfar var beviset vi har väntat på. Som tur är har vi ändå så många hönor att han gott kan få stanna kvar han också så länge han nu uppför sig… Blir det för mycket galande kan det mycket väl bli grytan trots sitt snygga utseende.

Vår tilltänkta tupp, Josef, som faktiskt bara är en vecka äldre än Herman (Florens ruvade fram Herman medan Josef är adopterad som kyckling), är fortfarande bara en barnrumpa och tycks inte alls ha bråttom med att växa upp och börja syssla med vuxensaker som att gala och befrukta hönor.

Foto: Camilla Hynynen.

För övrigt är det tydligen inne att rugga i vårt hönshus just nu. Det ligger fjädrar överallt och på 10 värpande damer får vi 3 ägg om dagen. Trist, men vi klarar oss bra.