Ni har väl inte missat att Blomqvists plantskola i Lepplax har äppeldag idag? Dessutom ska vi från facebookgruppen “trädgårdsentusiaster i Österbotten” få en guidad rundtur bakom kulisserna. Inte så illa!
Äppelträdet på bilden är ett transparante blanche som står på min mammas gård. Som äppelträd är det kanske inte det mest optimala för en riklig skörd, men som prydnadsträd är det otroligt fint! Men det är inte mitt träd, så det ska beskäras -någon gång.
Jag ska tydligen ta mig an något som jag inte har någon erfarenhet alls om. Klart det ska gå, men det kan hända att jag fuskar mig till en lösning istället gör att göra allt korrekt. Men det är så jag är; vi provar oss fram, och så länge det funkar och ser snyggt ut, så är det okej.
Härom dagen grävde jag ner plåtkanter runt den runda gräsmattan, så att gräset ska hållas där det ska vara, och inte sprida sig in i rabatterna. Det var ju också ett experiment i sig själv med vår stenrika backe.
Nu har vi alltså inhandlat sten att sätta runt plåtkanten så man kan klippa gräset också. Mycket jobb, men det blir nog bra en vacker dag, ska ni se.
Jag touchade ämnet lite redan i föregående inlägg om Kittys trädgård, när jag berättade vad det är som tilltalar mig. Jag är inte bara en aning svag för fina blad och vackra nyanser av grönt (de som känner mig vet att det är just grönt jag är svag för i färgväg), det är de som är A och O i min sagarden, så viktiga är bladen för mig.
Det kan hända att det är något av en yrkesskada, så som vi har blivit inpräntade med att det ska vara variation också i det gröna materialet i ett arbete.
Här ser ni ett exempel på vad jag menar. Limegrön ligularia och purpurfläder, hur läckert är inte den här kombinationen? Igår satte jag dessutom en hosta ‘guacamole’ på andra sidan av de röda-lila bladen, och det, mina trädgårdsvänner, gjorde att jag numera har en helt färdigdesignad rabatt. När man känner sig fullständigt nöjd är växtvalet rätt.
Förutom att färgerna är så olika, är också bladen väldigt olik varandra. Purpurflädern är väldigt spretig, och skulle kanske inte funka så bra direkt bredvid en ormbunke (jag har faktiskt en ormbunke i samma rabatt, men inte direkt bredvid), medan ligularians ljusgröna, runda och stora blad lugnar ner hela intrycket.
Hela den här rabatten är ett bra exempel på mitt tänkande. Variation, rytm och “nivåer”. Alltså variation i bladens färg, storlek och form. Rytm som i återkommande växter/färger/former. Och “nivåer”, eller djup är kanske ett bättre ordval, som i att man inte sätter de högsta och största växterna längst bak, och de minsta längst fram, utan blandar lite för att göra det hela mer intressant.
Oj jag hoppas att någon förstår något av det vad jag skriver…
Men titta på bilden av hela rabatten igen. Det är bara ligularian, praktlysingen och någon enstaka blomma på klätterhortensian som blommar… Och ändå är det så här fantastiskt vackert! Så småningom ska det komma ett staket runtom, men jag vet inte ännu om det blir vitt eller järnvitriol-grått. Åsikter om det?
En annan sak man kan tänka på i sitt växtval, är att också titta på växtens stjälk/stam. Som syrenhortensian här ovanför med limegröna blad, men rödaktig stam. Då kan man gott matcha den med både något rött och något ljusgrönt… Den skulle ju faktiskt kunna passa bra tillsammans med purpurflädern och ligularian.
Det är så praktiskt att jobba med bladens färg och form när man slipper fundera på blomningstid, det får man liksom på köpet. Såklart jag försöker färgmatcha lite (förutom i entrérabatten där allt är mixat), men jag tycker heller inte om enfärgade rabatter. Den här ovanför kunde man kanske säga att är gul med en touch av vitt.
Som avslutning får ni se min inspirationsbild med två hostor, silverax och bronsrodgersia. Det är Kittys mästerverk!!
Så, hängde ni med? Har ni frågor?
I min sagarden 