Tuppar

Från början hade vi inte alls tänkt oss någon tupp, främst för galandet och för att jag tror att det skulle kunna gå mig på nerverna. Det visade sig sedan att våra hönor hade svårt att bilda en harmonisk flock och att det hela tiden blev stridigheter och onödigt hackande. För att få ordning på torpet har vi övervägt att ha tupp.

I samband med att kullen med 5 dvärgcochinkycklingar visade sig innehålla 4 tuppar och en höna, bestämde vi oss ändå för att försöka behålla en tupp, Josef.

 1. Herman

2. Josef

Bilderna skvallrar om att det finns en till herreman på gården. Herman var länge en Kerstin, men blev allt mer tuppig av sig färgmässigt. Så nu har vi alltså två (minst två ska vi säga, för två av hyline-brown-kycklingarna ser ut att vara tupp också) tuppar. Herman är en blandning mellan savitaipale och någon isbarblandning, och borde ha grönvärpargenen, och den genen skulle han gärna få föra vidare innan vi tar ställning till om han får stanna eller bli gryta.

Josef, dvärgcochintuppen, hoppas jag att skulle fatta tycke för Lisen som är en grå höna av samma ras, så vi skulle få många fina dvärgcochin-kycklingar till våren.

Herman är den som har börjat gala, och tar för sig av damerna… Och han har självförtroendet att börja med brahman, den största av dem.