Det var en rejäl miss från min sida att slösa bort hela dagsransonen med energi redan på förmiddagen. Jag plockade upp leksaker, kläder och allt möjligt annat som låg på golvet. Dammsög hela nedre våningen. Tvättade tre maskiner med kläder och hängde upp. Kokade saftkoncentrat av en stor mängd av de frysta lingonen. Och ännu efter det kokade jag grönkålssoppa åt oss till lunch -som Leon ändå inte ville ha.
Mitt energiförråd är inte stort sedan burnouten -10, så efter en sån förmiddag ligger jag kraftlös resten av dagen. Att jag aldrig lär mig hur jag fungerar.
Mot alla odds kom jag mig ändå ut lagom tills solen försvann bakom kvällsmolnen vid horisonten, och kunde fortsätta med mitt stenläggningsprojekt. Ni som hängde med här förra säsongen (och kanske till och med kom hit när jag hade öppet?!) minns att området mellan verandan och uthuset var väldigt halvfärdigt… Nu håller gräsmattan på att försvinna, och istället dyker det upp stigar av natursten, en grusgång, och mera planteringar.
Nu kunde det få börja växa så jag ser vad som finns var, för det kommer jag inte ihåg. I gräsmattan finns förstås inget, men när det kommer till trädgårdsmake over så går det inte att hålla sig bara till nya gångar. Det blir säkert flyttat runt lite växter också.
Förra året byggde Daniel ett terasstak åt mig till födelsedagen, men av någon orsak lämnade hängrännan bort. Ikväll blev det plötsligt av med upphängningen, till glädje för perennerna under som stått med vatten till knäna ibland. Inte tog det särskilt länge, och inte var det särskilt invecklat heller, så här sist och slutligen.
I min sagarden 