Gult är…

… Varmt och skönt. Inte alls fult som dem pa säg.

image

Sakta men säkert börjar vi flytta in igen efter att ha “bott” utomhus i flera månader. Nu börjar inredning- och renoveringssäsongen, och här uppdaterade vi vardagsrummet med nya varma gardiner i gult. Bara jag får flyttat upp alla gardinstängerna så ska ni få se hur mysigt det verkligen blev!

Tuppar

-kuckelikuu!

Så lät det från hönsgården idag, och jag visste precis att det var Herman (som tidigare har gått under namnet Kerstin) som äntligen fått lite manligare ljud.

image

Jag trodde länge att han var en höna, men så började sadelhänget växa ut, och det kändes kört. Dagens fanfar var beviset vi har väntat på. Som tur är har vi ändå så många hönor att han gott kan få stanna kvar han också så länge han nu uppför sig… Blir det för mycket galande kan det mycket väl bli grytan trots sitt snygga utseende.

Vår tilltänkta tupp, Josef, som faktiskt bara är en vecka äldre än Herman (Florens ruvade fram Herman medan Josef är adopterad som kyckling), är fortfarande bara en barnrumpa och tycks inte alls ha bråttom med att växa upp och börja syssla med vuxensaker som att gala och befrukta hönor.

image

Foto: Camilla Hynynen.

För övrigt är det tydligen inne att rugga i vårt hönshus just nu. Det ligger fjädrar överallt och på 10 värpande damer får vi 3 ägg om dagen. Trist, men vi klarar oss bra.

Ursäkten

Förra veckan råkade min bloggpartner ut för en hemsk olycka. Han faceplantade på vardagsrumsgolvet  och skadade sig svårt. Vikarien och jag kommer inte riktigt överens så därför blir det inte riktigt samma spontanitet. Någon av er kanske känner till problematiken med att plötsligt byts från Apple till android…

image

Jag återkommer vid ett piggare tillfälle.

Lagom

Det blåser nya vindar i min sagarden nu till hösten. I och med att jag avslutade min karriär som vardagsbloggare och istället satsar helhjärtat på trädgårdsavdelningen har jag fått lite ideér att förverkliga.
Hittills har den här bloggen gått i vinterdvala direkt det blivit höst, och så kan vi ju inte ha det i framtiden. Jag är ingen sån som odlar sallat i krukor på vintern (om jag hade någon slags snygg belysning kunde jag ändå tänka mig det, men det ger inte så mycket bloggmaterial precis), så för att ha något att skriva om på vinterhalvåret kommer jag att komplettera bloggämnena lite.

20150826 hem 1 (Medium)

Förutom trädgård och höns blir det också fokus på en hållbar livsstil, det vill säga självhushållning, ekonörderier, närproducerat, plastbantning, återanvändning… och det  inkluderar också inredning på ett hälsosamt plan.

LAGOMBACKAN blir det nya bloggnamnet. Det syftar på min livsfilosofi att inte slita på sig själv heller utan bara arbeta lagom mycket med allt och att ta saker med en nypa salt. Den filosofin är något som jag omedvetet har utvecklat genom åren när jag har tagit mig igenom orättvisa, utmattningsdepression, tunga graviditeter och som bäst kämpar med småbarnsåren. Det löns helt enkelt inte att använda mer energi än vad man har. Här är allt alltså alldeles lagom. Diskbänken är oftast proppfull med disk, och torkställningarna blockerar ytterdörren. Blöjroskisen är översvämmad, handfatet täckt med damm, för att inte tala om hönshuset som är nerskitet nästan hela tiden. Här är det långt ifrån perfekt, men det är lagom. Ni förstår va?
Under samma namn ryms det allt möjligt annat än foton på ettåringens nyspruckna tänder och storebrors blöjprydda bakdel. Det blir inga rapporter från rådgivningsbesöken eller uppsatser om vad-vi-har-gjort-idag.

20150826 hem 11 (Medium) 20150826 hem 7 (Medium) 20150826 hem 5 (Medium)

I något skede kommer jag att flytta över allting till lagombackan.wordpress.com där allt gammalt material redan finns tillgängligt. Men för att alla ska ha chansen att hitta dit, så väntar jag en stund innan jag slutar uppdatera här, och enbart använder mig av den adressen.

krosseriet

 Meet My friend!
 

Den här modellen har jag växt upp med, gjort otaliga omgångar kokosbollssmet i… Jag minns inte ens vad annat jag använde mammas matberedare till än just kokosbollar. I något skede köpte mamma en likadan på loppis, bara för lockets skull tror jag, och jag fick ta resten. Det är en plastbit som trillat bort, den där viktiga som gör att maskinen går igång, och enligt gammal tradition ska man använda skaftet av ett matskedsmått istället.

Historien om matberedaren slut. Det jag egentligen skulle berätta om, är äggskal. Vi slänger inga äggskal, inte mamma eller Mommo och moffa heller. Det är helt enkelt en alltför värdefull slaggprodukt när man har höns på gården. Det är så att hönorna behöver kalk för att producera äggskal, och istället för att köpa kalk eller snäckskal så hushåller vi med äggskalen. Vi sätter skalen (både råa och kokta) i en skål som vi sedan tömmer när den är fylld (ungefär samtidigt brukar jag ha fått skalleveranser från andra håll också). Beroende på hur fräscha de är lägger jag dem på en plåt i ugnen en stund, eller så gör jag det inte, innan jag mixar dem till små flingor i matberedaren.

Också ett sätt att använda sig av svinnet .

taggigt guld

   
 
Äntligen! Ni förstår inte hur vi har väntat på det svarta björnbärsguldet! Och nu, en månad senare än vanligt kunde vi plocka de första bären! Jag fick skynda mig för att hinna få något, och lyckades nappa åt mig ett enda innan Leon hade mättat sin mage. Nu handlade det faktiskt inte om fler än 9 bär, men redan om några dagar kan vi skörda några till.

  
Taggigt indeed!

zucchini

Zucchini motsvarande min sons vikt är vad vi har samlat på oss nu de senaste veckorna. 18,2 kg (ärligt talat vet jag inte vad Leon väger, men skulle gissa något ditåt) äkta närodlad råvara som bara väntat på att förädlas och frysas in. 

   
Jag har ingen aning om hur inläggningen kommer att smaka, men eftersom jag tycker om ättikssmaken så borde det inte vara något problem för egen del iallafall. Receptet jag använde mig av, fick jag av Ingela. Alldeles lagom invecklat för att jag ska orka utföra hela processen.

Till inläggningen hyvlade jag zucchinin ända in till mitten, och skar sedan ner den delen i små tärningar att frysa in och använda i såser och soppor till vintern. Man blir lite bortskämd med att få fylla ut rätterna med färsk zucchini på sommarhalvåret, men till de redan nämnda rätterna går det bra med frusen variant också.

18 kg är ganska mycket, så förutom inläggningar och sopptärningar, rev jag också ner zucchini till fina små strimlor. Jag använde mig av matberedare och kramade sedan ur lite vätska innan jag frös in i påsar med 3 dl i varje. Just 3 dl är den mängd som behövs när man ska baka mammas zucchinibröd. Om man är lika lata som vi är här i huset och vill göra ett formbröd istället för semlor, så fördubblar man receptet och slipper kladda med smeten. Brödet passar utmärkt att rosta eller att göra smörgåstårta av.

Imorgon ska jag göra inläggningar av de sista zucchinisarna.